Min hjärna är allergisk mot somliga miljöer. Det är ett bra sätt att se på mina dippar, tycker jag.
Ibland blir en miljö överväldigande och hjärnan mäktar inte med att tolka/sortera intrycken. Allt som blinkar, rör sig återupprepande eller låter på vissa sätt går rakt in i huvudet och gör ont. Då sparkar den liksom bakut, den skickar impulser som ska få mig bort från miljön som den inte klarar av längre. Jag vill springa iväg, gråter hysteriskt, vill få tyst på alla ljud och blunda, gömma mig där det inte är några människor. Vila.

Det kan vända till den riktningen på 10 sekunder. En situation kan fungera bra, tills energin tar slut och den inte fungerar bra längre. Då går det en liten stund, sen är jag i bakut-mode.
Men jag måste verkligen ge min hjärna alot of cred för hur den kämpar på. Den tänker glada tankar, glada låtar och ser livet från den ljusa sidan.
Att vara allergisk mot somliga miljöer är ändå ett ganska lågt hinder, tycker jag.

Livet är ju så himla näringsrikt, det finns så mycket som får mig att känna. Glädje, kreativitet, kärlek. Skratta. Se en vacker människa. Känna lyckan i hjärtat.

Det är ju det som är livet.

Annonser

2 reaktioner på ”Intrycks-allergisk

  1. Jag snubblade in på din blogg som av en händelse, tyckte det var lite dåligt med kommentarer så jag vill bara flika in att du har en jätteintressant och välskriven blogg! Tack för att du delar med dig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s