Jag kom att tänka på lite fler saker när jag läser igenom mitt förra inlägg.

Det var lixom det här med styrkor. Att se svartvitt på omvärlden var väldigt bra när jag läste musik på folkhögskola. Jag läste en höstterminskurs i irländsk folkmusik. Bland de första dagarna så sa läraren att ”från och med nu får ni bara lyssna på irländsk folkmusik”, så att vi skulle lära känna musiken på djupet och verkligen kunna lära oss att spela den.
Så det enda jag såg framför mig, det var ju just att lyssna bara på irländskt. Jag ville verkligen lära mig spela och jag tog till mig av ALLT som sades. Jag hade inte en enda skiva i bilen som innehöll något annat än irländsk musik Inte hemma heller.
När jag va med en kompis på skolans internat så lyssnade hon på svensk, eller norsk folkmusik. Det tyckte jag var jättekonstigt, och jag ville inte riktigt lyssna, för det var ju inte irländskt! Jag undrade för mig själv hur hon kunde bryta mot denna ”regel”.

Så här i efterhand så förstår jag ju att läraren kanske inte menade exakt varje minut av livet, men att det var bra om vi mest lyssnade på irländskt för att det skulle hjälpa oss förstå musiken om vi ville kunna spela den.

För mig så fanns det inget mellanting. Inget nästan bara.
Jag hade och har fortfarande idag, 6 år senare, ett starkt brinnande intresse för den irländska musiken. Men till skillnad från då, så finns det nu en och annan fin polska också 😉

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s