Den här dagen blev inte som jag hade tänkt. Ibland vill det sig bara inte.

Jag tog bussen hemifrån redan vid halv tolv för att vara i god tid till mitt möte på socialen kl 13.
Bussen jag skulle byta till hade inga siffror eller namn på sig, så jag chansade på att det var min buss. Alla andra verkade vara säkra på att det var den bussen dom skulle med, så jag tänkte att det gällde nog mig med. Det var det inte. Jag hamnade halvvägs hemma igen. När bussen stängde av motorn och jag var den enda kvar, så frågade jag busschauffören om jag gått på fel buss, och berättade vart jag skulle. Han pekade på siffran under förarfönstret och sa att detta är 1:an, inte 2:an. Den tillfälliga siffran som talade om vilket nummer bussen hade, den hade jag inte sett.
Så jag bytte hållplats och väntade på en ny buss som skulle ta mig rätt. Där kände jag att jag blev hungrig, och jag kom på att jag hade glömt att äta ordentligt eller ta med mig något att äta på vägen. Det bådade inte gott. Jag köpte en chokladkaka, ett desperat försök att höja blodsockret lite.
Väl på rätt buss så glömde jag trycka på stoppknappen. Som tur är tryckte någon annan på hållplatsen efter. Jag förstod att nu får jag nog be om lite vatten (det glömde jag sen).
Mötet på socialen tog en timme, istället för en kvart som jag hade räknat med. Jag hade inte blivit informerad om vad vi skulle göra på mötet, så jag tänkte inte på att tiden kunde variera.
Några satt och pratade i rummet jämte så det var väldigt påfrestande att lyssna och försöka hålla ett samtal, min hjärna fastnade hela tiden i massa andra tankar. Vi fyllde iaf i ett formulär, så nåt fick vi väl gjort.
När jag skulle åka hem så behövde jag handla också. Då blev det lite kaos, för inne på butiken så håller dom på att bygga om och det hade jag glömt bort. Eftersom jag har handlat där en gång för inte så länge sen så mindes jag vart varorna stod så jag behövde inte leta – det hade jag nog inte orkat.
I kön så var det stora, höga smällar och dån som hördes. Det gjorde ont i hela mig fastän jag hade hörlurar på mig. Jag hade tyvärr glömt att ta med mina hörselskydd! =(  Jag hade ingen kraft alls kvar att stå ut med alla människor och allt ljud – jag var på väg att springa därifrån flera gånger (då stod det bara en person före mig i kassakön). Jag hade stor lust att säga till den personen att hon luktade superilla – hon stank nämligen av parfym.
Jag ville skrika åt alla att hålla tyst, jag ville skrika ut min frustration, slå på alla saker och springa bort. Jag stampade fram och tillbaka och tårarna började rinna nerför mina kinder. Inne på Willys.
Jag måste bara ha mina varor, tänkte jag.
Så blev det min tur. Jag tittade koncentrerat på mitt kontokort. Behöll mina stora lurar på öronen. Jag var tyst. Sa inte hej. Inte ja på frågan ”på beloppet?”. Inte tack. Jag knappade kortkoden, tog kvittot och stoppade ner varorna fort. Ville skrika någon elakt åt hela Willys innan jag sprang därifrån.
Det var ganska uppenbart att jag mådde dåligt och jag tror inte att kassatjejen tog illa vid sig, tror jag inte.
Den här dagen orkade jag inte. Mitt beteende beror inte på att jag är ouppfostrad eller har ett opassligt beteende. Det beror på att min hjärna var så överbelastad av intryck och så tömd på energi att det blev kortslutning.

På bussen hem mötte jag en person som började prata höns och djur – ett av mina stora intressen. Det fick mig lite mer i balans och jag kunde faktiskt fokusera på samtalet (med hörlurar på huvudet utan musik) och jag började må bättre.

Nu ska jag bara, bara vara hemma. Hela veckan. Sova jättemycket. Umgås med djuren. Äta godis, kolla på film. Ta paus från livet.

När jag stod där i kassakön så kände jag så väl igen känslorna från min högstadietid. När jag inte orkar, inte förmår att ”skärpa mig”, får kollaps. Då var det så där i princip varje dag, jag klarade inga krav överhuvudtaget. Så fort det tog emot på en lektion så rusade jag ut. Om något ljud störde, om någon uppgift var så lång att det tog stopp i mig. Jag rusade bort. Gick inte dit igen.

Sånt är livet, helt enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s