Häromdagen tittade jag på en föreläsning av en kvinna som heter Sarah Hendrickx. Hon föreläser om Autism och har själv en diagnos inom Autism, nämligen det man förut (och fortfarande) kallar Aspergers syndrom.
Hon berättade bl.a. om oro, om hur ofta och varför autistiska personer känner oro (naturligtvis är det olika från person till person). När jag hörde detta så satte hon ord på något som jag själv har haft svårt att identifiera hos mig själv. Jag känner ofta en obehaglig känsla som jag inte riktigt kan definiera som ren rädsla för något specifikt, men en otrygghetskänsla som är stark. När jag sätter ordet oro på den, så förstår jag att det är det jag känner.
Jag känner denna känslan i princip i alla situationer där jag inte vet vad som kommer hända. Det känns väldigt bra nu när jag vet att det är oro som jag känner, och att många andra människor också känner oro i liknande situationer och att det är inte något farligt i sig. Det är okej att jag känner mig orolig och jag kan genomföra aktiviteter och måsten trots att jag känner mig orolig. Skillnaden mot att känna sig lite orolig, och att jag känner mig mycket orolig blir ju att när jag är mycket orolig så tar det väldigt mycket energi och utrymme. Konsekvensen av det blir att jag inte orkar så mycket hemma, eller kanske till och med kraschar när jag kommer hem. Att krascha innebär att gråta, bli arg och ligga på sängen tills jag lugnat ner mig och samlat ihop lite energi.

Några exempel på när jag känner mig orolig kan vara:

När jag åker buss.
När jag åker buss så känns det som att dom andra passagerarna sitter jättenära mig och det känns väldigt obehagligt. Det luktar starkt och dom låter högt. Tänk er själva att när ni åker buss så skulle era medpassagerare sitta precis inpå er – en i knät, en håller er bakom ryggen och en tredje precis brevid er och flåsar er i örat. Så upplever jag det ofta att åka buss och det gör mig otrygg att ha känslan av så många okända människor tätt inpå mig.
När jag ska gå av så är jag rädd att dörrarna inte ska öppnas eller att busschauffören ska ropa något åt mig, att jag har åkt för långt. Det gör att jag känner mig väldigt orolig när jag tryckt på stoppknappen. Orohetskänslan gör kroppen trög och jag kontrollerar många gånger att jag inte glömt något på mitt säte och att jag har plånboken, busskortet och mobilen med mig.
Busskort, plånbok, mobil. Plånbok, mobil. Plånbok, mobil. Titta på sätet, väska på axeln, titta på sätet – nu kan jag gå av bussen.

När jag handlar i en butik och det går förbi en personal så blir jag orolig innan jag vet om den ska fråga om jag behöver hjälp eller inte. Jag vet att det inte är någon fara eftersom jag inte stulit något och jag vet vad jag ska svara om den frågar något. Men innan jag vet, så blir jag orolig utan att jag kan styra över det.

När jag ska ut på ett fik så känner jag oro över hur det kommer vara där, om jag kommer få kaffet serverat eller om jag kommer hälla upp det själv. Om det jag beställer kommer serveras direkt, eller om jag ska hålla uppmärksamheten mot disken och höra när dom ropar mitt nummer. Det är inga problem att hälla upp kaffet själv eller vänta en stund – men att inte veta i förväg vilket av det som det blir gör att jag känner mig orolig.
Att hälla upp kaffet själv kan vara ett orosmoment i sig eftersom jag då behöver se vart kopparna finns och hur det fungerar när man häller upp. Jag är rädd för att andra människor ska tycka att jag är konstig som gör fel (jobbar på den biten).
Jag går alltid till samma café – där vet jag hur man gör och det gör mig tryggare. Då är jag bara lite orolig innan jag kommer dit. Om jag går till ett nytt ställe så blir jag mycket orolig, jag vet ju inte hur man gör där. Jag går faktiskt aldrig till nya ställen, det tar bara emot för mycket att det är inte värt det, jag vill inte. Om jag är hungrig när jag är på stan så väntar jag hellre tills jag kommer hem med att äta än att äta ute, även om jag skulle ha pengar till det. Sen är det dessutom ganska dålig kvalitét på maten ute, så bara det får mig att tappa aptiten.

När jag är på resa är jag nästan jämt orolig – då är jag på nya platser hela tiden och då kan ju allt hända!

Sen finns det ju naturligtvis massvis med situationer då jag inte känner mig orolig. Exempelvis när jag spelar fiol inför massa människor – då vet jag ju vad jag ska göra och folk befinner sig på giltigt avstånd 😉
Jag handlar alltid på samma matbutik, går nästan alltid samma rundor med hundarna – jag håller mig till det som jag är van vid för då vet jag vad jag kan förvänta mig och då känner jag mig trygg.
När jag gör en förändring i vardagen, exempelvis börjar besöka en ny affär eller ändrar rutinerna hos djuren, så tar det ett tag innan jag känner mig bekväm i det. Först tar det väldigt mycket energi och jag är orolig över att det inte kommer funka eller hålla. Men succesivt så vänjer jag mig och den nya rutinen blir trygg. Det är bra att ha i åtanke:)

Naturligtvis känner dom flesta människor oro, jag tror att alla känner oro när dom inte vet vad som ska hända och inte känner sig trygga.

I min värld så skulle ett fik vara mycket mer bekvämt om det stod en skylt vid dörren med instruktioner för hur man gör på detta fiket. Dom flesta funkar ju visserligen likadant:
1. stå i kö
2. beställ din order
3. ta emot din order, betala
4. ta med din order, sätt dig vid valfritt bord

Men andra funkar ju på detta viset istället:
1. En personal välkomnar dig och leder dig till ett bord
2. Mottag meny och välj din rätt
3. En personal kommer till bordet och tar din beställning
4. Maten kommer
5. Ät
6. Betala antingen med nota vid bordet eller vid kassan

Om man går in och ser allmänt förvirrad ut så löser det sig av sig självt, dom här stegen. Men att aldrig riktigt veta vad som ska hända kräver mycket av oss som upplever det otryggt, och själv kan jag inte påstå att jag är ute speciellt ofta överhuvudtaget. det är så förvirrande och energikrävande och med alla människor omkring så kostar det helt enkelt mer än det ger.

Trevlig kväll!

Annonser

En reaktion på ”Oro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s