Jag vill fortsätta skriva om energi och dess biverkningar.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att andra människor ofta kommer med lösningar på min brist på energi. Grejen är väl egentligen att jag inte mår dåligt om jag får leva efter mina förutsättningar. Det blir en brist på energi eftersom det här samhället kräver av mig att jag ska orka fler saker än jag gör. Därför gick jag in i väggen, därför är jag sjukskriven, därför vill andra människor att jag ska jobba. Jag vill ju naturligtvis också jobba eftersom det skulle göra mig mer självständig samt att jag skulle bidra till mina medmänniskor, och jag skulle orka göra mer saker som jag gillar att göra. Hade jag fått välja, så hade jag velat ha mer energi.
Efter att jag gick in i väggen så orkar jag dessutom ännu mindre än jag gjorde innan. Jag har provat det mesta som jag kommit över – tänka positivt, the secret, sockerfri kost, spannmålsfri kost (den hjälpte mig mycket då magen funkar bättre). Jag blir också glad och får energi av att cykla och vara tillsammans med folk. Men jag blir fortfarande lika trött av intryck, jag får fortfarande ångest av vissa ljud och jag är fortfarande som jag alltid varit. Det är väl det, lixom. Min hjärna är annorlunda, jag klarar inte det som andra förväntar sig av mig att jag ska klara.
Ett exempel på det är att åka buss eller tåg. Jag tycker det är väldigt mysigt och trevligt, jag älskar verkligen att åka just tåg. Men ljuden och bullret tar över fullständigt och efter 10 minuter så känns det som att min hjärna befinner sig nere i djupt vatten. Det trycker och brusar och oftast så tar det hela dagen att återställa balansen i skallen. Jag vet inte varför jag inte tänkt på det här tidigare, men det finns ju faktiskt riktigt bra hörlurar som stänger ute ljud väldigt bra och just nu letar jag efter ett riktigt bra par.
Jag provade ett par på min systers bröllop förra året, men jag vet inte varför inte jag kom på att jag kunde köpa ett eget par.
Nu har jag iaf kommit på det, och är på jakt. Jag ska även köpa ett par billigare hörselkåpor som jag kan använda hemma dom dagarna när jag haft Kollaps här eller bara är väldigt ljudkänslig och behöver en paus.

På tal om hjälpmedel så läste jag en intressant text av en mamma till en Matilda. Här beskriver hon just poängen om hur viktigt det är att varje människa får leva ett liv som är anpassat utefter just hen – vad som händer när det inte är så och vad som händer när det är så.
Tänk vilka krafter som kan komma fram när förutsättningarna är dom rätta.
Autism är inte en sjukdom, det är en hjärna som fungerar på ett annorlunda vis.
Den här texten ger mig verkligen hopp. Dels pga att skolan är redo att göra vad som helst för att det ska fungera för Matilda och därmed måste det finnas fler skolor som gör vad som helst för den som behöver det. Dels för att jag ser att det finns hopp för min egen del att leva fullt ut, att inte ständigt bli utmattad – ju mer jag lär mig om hur just min hjärna fungerar. Vilka begränsningar den har och vilka styrkor den har.
Den biten hjälper min psykolog mig med, och med rätt verktyg så kommer även jag så småningom att kunna lämna mitt lilla bo och flyga dit jag vill med egna och starka vingar.

https://munderbar.wordpress.com/2015/06/09/hej-du-som-skapar-skoldagar-vill-du-ta-en-fika-med-mig/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s